Seriestripp

Tror du att elever speglar vårat beteende? Och hur bör man använda språket som verktyg när man hamnar i krävande situationer?

Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, "Lärande, skola, bildning: grundbok för lärare" 2017, s.253-254.

Seriestripp

Ett minne från min skoltid.

Att sitta och läsa och skriva var många gånger pest och pina men att få se, 

känna och lukta gjorde att jag äntligen kunde förstå vad som skulle kunnas. 

Referens: Säljö (2014) s. 287 - 297.

Seriestripp - Ett glas i advent

Detta är en verklighet för många barn. Det var när jag läste Morgan Allings bok som jag reflekterade mycket över hur viktigt det är att vi som lärare skapar en trygg miljö i klassrummet så att barn åtminstone har en plats där de kan trivas och må bra.

Gudstjänst på första advent

Jag var på en skola med 150 elever i årskurserna F-6. Min auskultation gjordes i årskurs 6 och klassen hade 21 elever.

Jag valde denna skola eftersom det är den skolan jag själv gick i från klass F-6. Den är väldigt liten och när jag kom tillbaka dit efter ca. 9 år, hade inte mycket förändrats.

Den situationen som jag fann mest intressant hände på fredagen, den första advent. Eleverna samlades i klassrummet som vanligt men efter att de normala sakerna hänt, sa läraren till alla att klä på sig och möta henne utomhus. Det var dags att gå till kyrkan. Barnen samlades ute på skolgården och sen gick hela skolan klassvis ner till kyrkan, som ligger ca. 200 meter från skolan. När vi kom dit och alla slagit sig ner började prästen prata. Hon hälsade oss välkomna och frågade barnen om de visste varför de firade jul och varför de var där den första advent. Barnen svarade “Jesus föds på jul”. Efter det gav prästen ordet till klass 3, som skulle få hålla i resten av föreställningen. Treorna sjöng julsånger och två gånger fick vi andra i kyrkan ställa oss upp och sjunga psalmer.

Efter att ha gått kursen om skolans styrning och läst i Lgr11 att “Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell” blev jag väldigt förvånad när hela skolan gick på gudstjänst. På skolan fanns det, vad jag kunde se, inte jättemånga barn med invandrarbakgrund men de fanns där och de gick också till kyrkan. Jag frågade läraren jag var där med, en kvinna på ca. 45 år, om alla föräldrar var okej med att så kristna traditioner utfördes i skolan. Hon svarade att de aldrig fått några klagomål och att de hade gjort det här sedan skolan startade, vilket är 65 år sedan. Hon sa dock att de hade försökt lägga mindre fokus på religionen och mer fokus på julen. Det hade nämligen varit tradition, fram till för 3 år sedan, att alla tvåor på första advent fick en psalmbok av prästen innan de gick hem.

Vad tycker ni om att denna skola har en så stark kristen tradition?

Hjälpredor?

Min auskultation var jag på en skola med 280 stycken elever. Från förskoleklass till årskurs 6. Klassen jag fick äran att vara i var en årskurs 2 och i den klassen var det 14 stycken elever.

Eftersom jag jobbat i denna skolan tidigare men en annan klass gjorde det att jag tyckte det var väldigt annorlunda att sitt på stolen och observera när eleverna räckte upp handen och försökte få ögonkontakt med mig. Däremot tycker jag att det var en intressant upplevelse att få se hur eleverna är i klassrummet, hur dom beter sig och hur dom rör sig.

En situation jag tyckte var intressant att se var när eleverna skulle ha matematik. Läraren hade genomgång i helklass och gick igenom division för första gången. När genomgången var klar delades klassen in i två grupper. Den ena gruppen gick till ett grupprum med en resurslärare och den andra stannade kvar med läraren. Då började arbetet med den egna boken och vissa av eleverna tyckte det var lätt och en del tyckte det var svårt. Eleverna satt två och två eller ensamma och försökte lösa uppgifterna. Ibland hände det ju att dom körde fast och för att få hjälp räckte eleven upp handen. Läraren som var ensam och hade många elever väntandes på hen så var det många som fick vänta. Då började eleverna som hade lätt för sig att hjälpa dem som inte kunde. De förklarade och hjälpte till så eleverna kunde lösa uppgiften och ta ner handen. Det tycker jag ger ett exempel i på vad Vygotskji menar med utveckling zoner. Han menar att barn vill lära sig och utvecklas, att det sociala samspelet gör detta möjligt. Genom hjälp ifrån vuxna/elever så barnen verktyg för att ändra sitt tänkande och medhjälp av detta kunna lösa problemet och komma över till nästa utvecklingszon.

Jag tyckte att det var så fint att se och ett väldigt bra eget initiativ från eleverna.

Kommer ni när ni är lärare att använda er av eleverna som ”små hjälpredor” när det kommer till att hjälpa elever?

 (Säljö, 2017, s. 260–261; Hwang & Nilsson, 2011, s. 67, 256–257).

Vikten av ett gott elevbemötande

Auskultation Beatrice Magnusson

Under två dagar nu har jag varit i en årskurs 2a, och följt med klassen på lektioner och raster. 

Jag har aldrig varit med och jobbat ute i en skola så det var jätteintressant att få se hur lärarna 

arbetar, och se bland annat problem som kan uppstå under dagen och hur man kan lösa dem. 
Det var många gånger svårt att bara sitta och observera utan att hjälpa till, och ska jag vara ärlig så 

hoppade jag in några gånger för att hjälpa eleverna. Jag fick förmånen att följa med en jätte trevlig, 
kvinnlig lärare på hennes lektioner och se hur hon började dagen lugnt och fortsatte sedan med 

mer energikrävande uppgifter för eleverna.

Jag fick se hur hon många gånger under dagen berömde de elever som jobbade på bra och 

gjorde det de skulle, för att förstärka deras positiva beteende. Men det fanns även de elever som 

inte gjorde det de skulle. Genom negativ förstärkning som att skicka ut dem från klassrummet,

eller inte låta dem pyssla i slutet av lektionen minskade hon sannolikheten att de icke-önskvärda 

beteendena skulle upprepas.   

Det var ett tillfälle under dagen där en elev kom fram till fönsterkarmen som jag satt vid för att 

hämta sin mobil som läraren tydligt sagt att hon inte skulle ha. Det som fångade min

uppmärksamhet var att när jag frågade henne varför hon skulle ha den nu och att läraren 

förmodligen kommer bli arg när hon ser att hon tagit mobilen igen, så svarade hon bara att “hon är 
ändå alltid sur på mig”, vilket fick mig att tänka. När tappar tillsägelserna sin betydelse och

finns det en gräns för när man säger till för ofta?

Skolans värdegrund och Specialpedagogik

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde samt solidaritet med svaga och utsatta är några av de värden som skolan ska gestalta och förmedla. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

Alla vet vad jag pratar om i texten ovanför och jag tänkte att detta skulle vara min utgångspunkt för den reflektion jag gjort över min auskultation. 

I klassen jag gjorde min observation fanns en elev som jag valt att kalla Fredd. Fredd är en elev i årskurs fyra tillsammans med 23 andra elever. Fredd är en go kille när han är lugn, men tyvärr är Fredd till största delen av dagen inte så lugn. 

Fredd har ett flertal diagnoser och har därför mycket extra anpassningar och särskilt stöd. Under min observation hade Fredd tillgång till resurslärare 4 av 10 lektioner. En lektion satt även skolans kurator med honom. 

Fredd är som sagt en go kille det har jag sätt, men allt för ofta är han mer elak. Det blev inte en enda lektion som jag var med i där Fredd inte diskriminera eller kränkte någon annan i klassen. En elev grät varje dag på grund av Fredds kommentarer. Klassen blev vansinnig på Fredd minst en gång varje lektion och skrek saker som att han skulle hålla käften eller vara tyst. Lärarna försökte vara snabb med att säga till Fredd när han börja säga duma/fula ord eller bara skrek rätt ut i klassen. Läraren försökte också gång på gång att be eleverna i klassen att sluta säga till Fredd, att det bara var läraren som skulle göra det. Men hur lätt är det när Fredd från ingenstans skriker rätt ut till eleven som sitter på andra sidan att han är ful i håret. 

Skolan ska vara en skola för alla, undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov samt att läraren ska utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Detta går att läsa mer om i boken specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. 

Fredd får absolut all hjälp han behöver utifrån skolans förutsättningar när det gäller att nå kursmålen. Men det andra då? Vad hände med att ingen får utsättas för diskriminering eller kränkning? Vart finns planen för detta i Fredds fall?

Jag har blandade känslor om att införa särskola igen. Jag vill att det ska ske men ändå inte, eller för att vara helt ärlig så vill jag nog införa det, men då vill jag också att alla barn ska lära sig att det inte spelar någon roll vilken skola man går i. Det ska vara ok att behöva ”extra hjälp”, det ska vara ok att gå i särskola.  

Hur känner ni utifrån min utgångspunkt?

Relationen mellan elever och lärare

Auskultation årskurs 3

Jag har varit på auskultation i en årskurs 3. Klassen hade 25 elever. Deras mentor var en kvinna, runt 30-35 år. Hon hade ett väldigt pedagogiskt tänk, vilket var väldigt tydligt. När eleverna gick in i klassrummet så hade dom samling i en ring på en matta på golvet. Där spelades avslappnande musik och när läraren satt på en speciell låt så visste eleverna att nu skulle de bli helt tysta, vilket dom blev. Efter en stund av tystnad så förklarade läraren vad dagen skulle innehålla, tydligt så alla följde med. Man märkte tydligt att eleverna lyssnade på sin lärare och de lämnades utan frågetecken. Samspelet mellan läraren och eleverna var tydligt, man kunde urskilja en god relation. På samlingen så fanns det tid att prata lite fritt, eleverna räckte upp handen och fick berätta vad dom tänkte på. Läraren bekräftar på detta sätt sina elever. Hon fråga följdfrågor och visade att hon kände sina elever. 

När eleverna sen kom till andra klassrum med andra lärare så hände dock något. Den tysta och ordentliga klassen blev med ens stökig och rastlös. Jag började fundera på varför? 

Det skedde inte på varje lektion när de hade annan lärare men hos vissa. Jag försökte komma till någon form av slutsats. Ju mer jag obesvarade detta så kom jag fram till en likhet hos de stökiga lektionerna. Dels så fanns det ingen tydlighet, lärarna tog sig inte tiden att på ett tydligt sätt berätta vad som ska göras och vad som förväntades av eleverna, vilket gjorde eleverna förvirrade. Men den andra delen som jag upplevde var den största, det var saknaden av relation mellan eleverna och läraran. Vissa lärare sa fel namn till eleverna och inte bara en gång utan flera. Visade inget inget intresse av att lära känna eleverna och då tappade man dom direkt. Man såg att eleverna kändes sig inte sedda, hade inga förväntningar på sig och ingen visste ens deras namn. Detta ledde till eleverna hade inget intresse av att göra det dom skulle. 

Jag tänkte först att det handlade om skillnaden mellan en mentor kontra en annan lärare. Men eftersom detta beteendet bara visade sig i specifika fall där läraren inte kunde namnen så kom jag fram till att det måste handla om avsaknad relation. 

Här kan man se skillnad på två olika sätt att lära ut, hur mottagliga barnen blir för lärandet. Jag kopplar ihop det med de olika perspektiven där det pragmatiska och sociokulturella perspektivet fokuserar mycket på samspel och relationer mellan elever och lärare. Medans andra perspektiv fokuserar bara på beteenden (Liberg & Säljö, 2017, s.263).

Vad tror ni? Hur viktig är relationen mellan en lärare och dess elever? 

Sandra Blucher

Reflektion kring min barndom

Under auskultationen var jag i en årskurs 1-klass och under tiden som jag var där reflekterade jag mycket kring min barndom. Vi flydde till Sverige 1994 och levde som asylsökande i tre år. Som asylsökande var vi tvungna att flytta väldigt ofta och jag fick aldrig riktigt börja i skolan förrän vi fick uppehållstillstånd. Det betyder att jag aldrig gick i förskolan och fick endast gå någon månad i årskurs 1. Det gjorde att jag missade väldigt mycket av det viktiga som barn bland annat får med sig från förskolan.

När vi fick uppehållstillstånd behövde jag inte gå om utan fick börja direkt i årskurs 2. Jag var väldigt glad över det, men samtidigt ledsen över att jag hade missat mycket av det man lär sig de första åren i förskolan och skolan. Jag kände inte igen sagor, sånger eller lekar. Redan då kände jag att jag hade förlorat mycket av min barndom och de känslorna kom tillbaka under auskultationen.

I Barnkonventionens artikel 28 står det att varje barn har rätt till utbildning. I Sverige har asylsökande barn rätt till förskola och de har rätt att gå i skola från och med höstterminen de fyller sex år, vilket man kan läsa på Migrationsverkets hemsida. Asylsökande barn har ingen skolplikt, men de har rätt till samma utbildning som skolpliktiga barn. Enligt en sammanställning som Skolinspektionen gjorde 2013 finns det ändå många asylsökande barn som inte går i skolan. Det betyder att de inte får den utbildning de har rätt till.

Det var väldigt ledsamt att läsa att det fortfarande finns många asylsökande barn som av olika anledningar inte går i skolan för jag kommer ihåg hur mycket det påverkade mig. Det är därför viktigt att skapa stabilitet för asylsökande familjer med barn så att barnen kan börja skolan i tid. Varje barn har rätt till utbildning och skolan kan utgöra en fast och trygg plats för asylsökande barn som lever i en osäker livssituation.

Varför tror ni att det finns så många asylsökande barn som inte går i skolan?

Barnkonventionen. (2009). Hämtad 16 november 2017, från https://unicef.se/barnkonventionen

Migrationsverket. (2013). Hämtad 3 december 2017, från

https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-asylsokande/Skola.html

Skolinspektionen. (2013). Asylsökande barns rätt till utbildning. Hämtad 3 december 2017, från https://www.skolinspektionen.se/globalassets/publikationssok/granskningsrapporter/flygande-inspektioner/2013/asylsokande/rapport-asylsokandebarn.pdf

Bild hämtad 6 december 2017 från: http://www.bygdegardarna.se/valtorp/files/2016/02/abc-bokstavslek-bc-20-ar.jpg