Min auskultation var jag på en skola med 280 stycken
elever. Från förskoleklass till årskurs 6. Klassen jag fick äran att vara i var
en årskurs 2 och i den klassen var det 14 stycken elever.
Eftersom jag jobbat i denna skolan tidigare men en
annan klass gjorde det att jag tyckte det var väldigt annorlunda att sitt på
stolen och observera när eleverna räckte upp handen och försökte få ögonkontakt
med mig. Däremot tycker jag att det var en intressant upplevelse att få se hur
eleverna är i klassrummet, hur dom beter sig och hur dom rör sig.
En situation jag tyckte var intressant att se var när
eleverna skulle ha matematik. Läraren hade genomgång i helklass och gick igenom
division för första gången. När genomgången var klar delades klassen in i två
grupper. Den ena gruppen gick till ett grupprum med en resurslärare och den
andra stannade kvar med läraren. Då började arbetet med den egna boken och
vissa av eleverna tyckte det var lätt och en del tyckte det var svårt. Eleverna
satt två och två eller ensamma och försökte lösa uppgifterna. Ibland hände det
ju att dom körde fast och för att få hjälp räckte eleven upp handen. Läraren
som var ensam och hade många elever väntandes på hen så var det många som fick
vänta. Då började eleverna som hade lätt för sig att hjälpa dem som inte kunde.
De förklarade och hjälpte till så eleverna kunde lösa uppgiften och ta ner
handen. Det tycker jag ger ett exempel i på vad Vygotskji menar med utveckling
zoner. Han menar att barn vill lära sig och utvecklas, att det sociala
samspelet gör detta möjligt. Genom hjälp ifrån vuxna/elever så barnen verktyg
för att ändra sitt tänkande och medhjälp av detta kunna lösa problemet och
komma över till nästa utvecklingszon.
Jag tyckte att det var så fint att se och ett väldigt
bra eget initiativ från eleverna.
Kommer ni när ni är lärare att använda er av eleverna
som ”små hjälpredor” när det kommer till att hjälpa elever?
(Säljö, 2017, s. 260–261; Hwang & Nilsson,
2011, s. 67, 256–257).
Intressant inlägg!
SvaraRaderaDet låter ju jättebra att de elever som har det lättare kan hjälpa de elever som har det lite jobbigare. Vissa lektioner kan man säkert använda eleverna som hjälpredor medan andra lektioner kanske det inte fungerar. Jag tror man får känna av lite hur det blir i klassrummet, så att det inte blir för mycket rörelse i klassrummet. Men absolut skulle det vara guld värt om det fungerade!
Det som jag själv tyckte var så bra var att läraren inte hade bett dem hjälpa till utan att dom gjorde det på eget initiativ.
RaderaTack för kommentaren!
Bra och intressant inlägg!
SvaraRaderaHåller med om att det var ett riktigt bra initiativ av eleverna att hjälpa de andra. Jag tror som Johanna att det kan vara till stor hjälp om eleverna hjälper varandra. Det kan ju även vara ett sätt för dem att repetera och visa att de förstått uppgiften. Sedan får man kanske se till att eleverna förstått hur man löser uppgiften då det ibland kanske kan gå lite snabbt när andra elever förklarar och tillvägagångssättet kanske inte blir "belyst" vilket jag kunde se under min auskultation. Men verkligen ett roligt och bra koncept att jobba med.
Tack för kommentaren, Jag tror också att det är bra att de kan hjälpa varandra och förklara, då får de elever som "hjälper" en djupare förståelse för uppgiften och ett "kvitto" på om de själva verkligen har förstått.
RaderaIntressant inlägg. Jag tycker det är väldigt bra ett eleverna hjälper varandra. Det kan även leda till att eleverna hjälper varandra utanför klassrummet. Viktigt att få känna att hjälpa till känns bra och att man får tacksamhet tillbaka. Tror även att eleverna lär sig av att hjälpa andra, att kunna förklara högt för någon annan till exempel en matteuppgift bidrar till att eleven själv måste ha ett förståelse hur man lär ut.
SvaraRaderaTack för din kommentar. Jag håller helt med dig. Genom att eleverna kan hjälpa vara i klassrummet så kan det följa med ut på rasten eller hem. Att en elev får känna att sig duktigt och behövd tror jag är viktigt för alla.
RaderaHej Amanda, bra skrivet och intressant inlägg!
SvaraRaderaJag tycker att det är jättebra att eleverna får hjälpa varandra men kanske inte hela tiden, en elev ska inte hamna efter för att den ständigt hjälper de andra. Jag tror dock inte att den risken är stor, vi har jobbat så där jag jobbar och det har funkat jättebra!
Med vänliga hälsningar,
Linnea Wallinder
Tack för kommentaren. Jag tror det är viktigt att eleverna ska vilja hjälpa till. Att en duktig elev inte ska känna sig tvingad till det. Men jag tror när man är lärare så kommer man lära känna sina elever och känna av stämningen i klassen.
RaderaIntressant inlägg! Jag tycker att det är bra att eleverna får hjälpa sina kamrater och att de faktiskt vill hjälpa dem. Det är utvecklande för dem också, att inte bara kunna lösa uppgifterna själv utan att kunna förklara för en kompis hur denne ska lösa uppgiften.
SvaraRaderaJag tror inte man kan använda sig av det hela tiden på varje lektion, men om stämningen är bra i klassen och det är en lektion där det passar bra så kommer jag absolut att använda mig utav det!
Tack för din kommentar. Jag håller helt med dig. Elever som hjälper andra kommer utveckla sin egen förståelse för uppgiften och förstå den på ett djupare plan.
RaderaGod Jul.
Bra inlägg! Fint att eleverna tog eget initiativ att hjälpa varandra. En bra egenskap som klasskramat att hjälpa andra och skapar säkert en härlig gruppkänsla. Jag tror mestadels att det bara är lärorikt att eleverna får lära varandra så länge den som lär ut inte alltid är samma person och mer får en "lärarroll". God jul :)
SvaraRaderaJag tyckte också att det var fint och det visar att dem har en trygg miljö i klassen. Jag håller med dig, det är nog bra att alla får vara "lärare" ibland, men då ska man själv som lärare vara säker på att eleven klara uppgiften så det inte blir ett nederlag. Tack för kommentaren och God Jul :)
Radera