Auskultation årskurs 3
Jag har varit på auskultation i en årskurs 3. Klassen hade 25 elever. Deras mentor var en kvinna, runt 30-35 år. Hon hade ett väldigt pedagogiskt tänk, vilket var väldigt tydligt. När eleverna gick in i klassrummet så hade dom samling i en ring på en matta på golvet. Där spelades avslappnande musik och när läraren satt på en speciell låt så visste eleverna att nu skulle de bli helt tysta, vilket dom blev. Efter en stund av tystnad så förklarade läraren vad dagen skulle innehålla, tydligt så alla följde med. Man märkte tydligt att eleverna lyssnade på sin lärare och de lämnades utan frågetecken. Samspelet mellan läraren och eleverna var tydligt, man kunde urskilja en god relation. På samlingen så fanns det tid att prata lite fritt, eleverna räckte upp handen och fick berätta vad dom tänkte på. Läraren bekräftar på detta sätt sina elever. Hon fråga följdfrågor och visade att hon kände sina elever.
När eleverna sen kom till andra klassrum med andra lärare så hände dock något. Den tysta och ordentliga klassen blev med ens stökig och rastlös. Jag började fundera på varför?
Det skedde inte på varje lektion när de hade annan lärare men hos vissa. Jag försökte komma till någon form av slutsats. Ju mer jag obesvarade detta så kom jag fram till en likhet hos de stökiga lektionerna. Dels så fanns det ingen tydlighet, lärarna tog sig inte tiden att på ett tydligt sätt berätta vad som ska göras och vad som förväntades av eleverna, vilket gjorde eleverna förvirrade. Men den andra delen som jag upplevde var den största, det var saknaden av relation mellan eleverna och läraran. Vissa lärare sa fel namn till eleverna och inte bara en gång utan flera. Visade inget inget intresse av att lära känna eleverna och då tappade man dom direkt. Man såg att eleverna kändes sig inte sedda, hade inga förväntningar på sig och ingen visste ens deras namn. Detta ledde till eleverna hade inget intresse av att göra det dom skulle.
Jag tänkte först att det handlade om skillnaden mellan en mentor kontra en annan lärare. Men eftersom detta beteendet bara visade sig i specifika fall där läraren inte kunde namnen så kom jag fram till att det måste handla om avsaknad relation.
Här kan man se skillnad på två olika sätt att lära ut, hur mottagliga barnen blir för lärandet. Jag kopplar ihop det med de olika perspektiven där det pragmatiska och sociokulturella perspektivet fokuserar mycket på samspel och relationer mellan elever och lärare. Medans andra perspektiv fokuserar bara på beteenden (Liberg & Säljö, 2017, s.263).
Vad tror ni? Hur viktig är relationen mellan en lärare och dess elever?
Sandra Blucher
Bra inlägg! Du verkar haft en bra auskultation. Det känns som att du har upplevt hur viktigt det faktiskt är med en relation, att alla elever blir sedda. Jag tror att det är en av dem viktigaste sakerna inom klassrummet. Som lärare bör man veta vilka elever man har och deras namn men även vad som sker utanför klassrummet, anser jag. Genom en relation till sina elever tror jag att det kan vara lättare för dem att öppna upp sig om saker som inte fungerar i skolan och hemma.
SvaraRaderatack så mycket!
Raderajag håller helt med det du skriver. Det är bra att fått uppleva detta så man vet själv när man blir färdig lärare hur man vill vara.
Bra text! Det verkar som att du har gjort intressanta observationer. Jag tror att relationen mellan läraren och eleverna är det viktigaste. För om inte eleverna kan känna sig lugna och trygga i klassrummet så kommer det bli svårt för dem att koncentrera sig. Så det gäller att få eleverna att känna ett förtroende.
SvaraRaderaIntressant att läsa om skillnaden på samma grupp beroende på vilken lärare som undervisade.
SvaraRaderaTror som du att relationen mellan lärare och elever är en av de viktigaste faktorerna till olika beteenden. Visar du att du bryr dig och har förväntningar på eleverna kommer de inte att vilja göra dig besviken. Att inte kunna namnen ger ju väldigt tydliga signaler. Skulle personligen känna mig väldigt obekväm om jag inte hade koll på detta (även som vikarie), så det är nog det första jag skulle försöka åtgärda.
Kunde man även se om det fanns någon skillnad i attityden till ämnet där det blev stökigt, om de till exempel var ointresserade? Är kanske svårt att utläsa då det var oklara instruktioner, men detta kan ju också vara fallet ibland. Bra skrivet!
Tack för din kommentar!
RaderaJag vet inte riktigt, kändes som jag va där lite för kort för att svara på din fråga. Men det stökiga kom på både praktiska och teoretiska lektioner, kan säkert handla om bristande intresse också!
En spännande och bra text samt väldigt intressanta observationer. Att lära sig namnen på sina elever är väldigt viktigt som lärare. När jag har jobbat som vikarie så brukar jag alltid komma tidigare till skolan för att lära mig namnen på eleverna. Genom att lära mig namnen kan jag bygga ett starkt förtroende och en relation mellan mig och eleverna. Relationen mellan lärare och elever är viktig för att eleverna ska kunna lära sig något, anser jag.
SvaraRaderaTack för kommentaren!
RaderaJa det blev väldigt tydligt när man såg skillnaden på barnens beteenden!
Vad intressant att en klass kan bli så annorlunda beroende på vilken lärare de har. Jag tror att relationen är en förutsättning för att eleverna ska kunna lära sig. Har eleverna en god relation med sin lärare så känner de trygghet och kan också känna glädjen i att få lära sig nya saker.
SvaraRaderaSedan som du skriver att den ena läraren var tydlig och den andra inte påverkar ju också såklart. Elever med extra behov av stöd och även andra elever behöver ju tydligheten, det är när det blir otydligt som många elever upplever att det blir jobbigt och känner sig stressade. Vilket kan resultera i ett så kallat "stökigt" klassrum.
Bra skrivet inlägg! :)
Med vänliga hälsningar,
LInnea Wallinder
Intressant det där! Upplevde samma på min auskultation då läraren hade svårt med namnen i de klasser han inte var mentor för. De flesta verkade ta det på ett bra sätt då denna läraren hade en skämtsam karaktär och kojade till det och bytte och sade fel namn till samma elev flera gånger. Jag tror dock att det är viktigt som lärare att känna av sina elever så att man verkligen kan göra en sån grej. Jag tror att de känsliga och blygsamma eleverna skulle tycka det vore jobbigt att få fel namn tilltalat till sig medans vissa andra bara tycker det är kul. I detta fallet var det också så att eleverna skämtade tillbaka till läraren. Så länge eleverna är sedda så kanske det är okej. Men det beror ju såklart på hur länge läraren haft klassen, efter några månader skulle jag inte tycka det är okej att inte kunna namnen på sina elever.
SvaraRaderaKul att läsa om din auskultation Sandra! Jag upplevde också samma sak på min auskultation. Läraren jag gick med hade en mycket bra relation till alla sina elever och det märktes tydligt. Jag tror att det viktigaste i arbetet som lärare är att känna sina elever väl och skapa en god relation med dem. Annars kan det nog bli svårt att skapa ett förtroende och nå fram till dem.
SvaraRadera